Leave the body, leave the mind

"Rädslan finns fortfarande kvar inom mig och lämnar avtryck på allt jag vidrör. Den dröjer sig kvar som en intensiv stank var jag än befinner mig. Rädslan vilar aldrig och inte heller jag. Den är som en piska vars uppgift är att lämna kvar en brännande känsla av skam och ett blödande hål i huden.

Det finns ingenting som längre är hemligt eller privat, rädslan tog min integritet ifrån mig. Jag gör vad den kräver av mig, vad som helst för att undkomma den. Jag visar gärna varje millimeter av min hud i hopp om att kunna skala av mig allt som tynger och på så sätt springa snabbare än känslan som fick mig att springa från början.

Den starkaste rädslan är den för rösterna, demonerna vars budskap bara jag kan uppfatta, vars skepnader bara jag kan se, vars iskalla fingrar bara jag kan känna. Min verklighet kallar ni overklighet och vansinne, men för mig är den ändå verkligheten. Inte den enda sanna, men den enda jag kan röra mig i, den enda jag känner till. Det enda jag vill med mitt liv är att kunna överträda den osynliga gränsen och få uppleva hur det är att befinna sig på andra sidan. Är andetagen klararde där borta i den självklara verkligheten?"

Man är för alltid ensam. Kväver mig själv i mina egna mörka tankar.

/ Merc

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Detta publiceras inte:
- Påhopp mot oss eller våra nära (det är skillnad på kritik och påhopp)
- Spam
- Kedjebrev
- "Gratis"länkar

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0